Snyft

För två år sedan i dag gick min dotters farmor bort i cancer. Det är så tråkigt att min dotter förlorade sin farmor som hon började få så roligt med, hon var ju bara 4 då. Och för pappa N som förlorade sin mamma, Mamma är ju alltid mamma. Farmor M låg då på palliativa avdelningen på den klinik jag i dag jobbar på. Då för två år sedan jobbade jag på en annan klinik men besökte henne ofta. I början var det lite vemodigt att gå in på den avdelningen, det är ju liksom sista anhalten. På en palliativ avdelning vårdas människor som befinner sig i livets slutskede. Jag beundrar så de som jobbar där, de gör så fint för de människor som närmar sig slutet, de stöttar, är lugna och tillmötesgående, även om de har det lika stressig som på alla andra vårdavdelningar så märks det inte. Har inte besökt hennes minneslund sedan begravningen, det är sånt som en del kan ha lite dåligt samvete för men jag tror att de finns med oss och att ett besök där mest är till för oss/de anhöriga. Men visst är livet orättvist ibland. Så passa på att lev livet så som du vill ha det.