90 dagar borta

T:s klasskamrat ska med sina föräldrar åka på ett riktigt äventyr. De ska i tre månader resa runt på Nya Zeeland. Så coolt. Det här är en riktigt äventyrsfamilj så de kommer nog trivas som fisken i vattnet; få vara ute i naturen hela tiden, klättra i berg och hitta på en massa skoj. De har sån härlig inställning till livet och är helt prestigelösa (på ett bra sätt, låter lite knas) vilket jag beundrar. De har startat en blogg med det passande namnet 90 dagar borta där man kan följa deras äventyr. T har tjatat en del om att hon gärna vill följa med dem och tjejerna har liksom inte riktigt föstått hur långt bort det är och hur länge de ska vara borta. Men i morse pratade vi om lucia och T undrade vad V skulle vara i tåget. Då sa jag att hon är ju inte hemma då, hon kommer inte hem förens efter vintern. Helt allvarligt säger hon -då tror inte jag att jag följer med, jag vill ju inte vara borta över jul. Nä och lite mammasjuk skulle hon nog bli.....